Andra skiftet i Kolafabriken
Återkomsten till företaget som hon en gång grundade ledde till att Pia Jaarnek med sitt Kolafabriken nominerades som en av landets främsta entreprenörer. Med en färsk investering i tillverkningen är man nu redo att ta nästa steg.
– Visst, vi omsätter 30 miljoner, vi tjänar pengar, vi mår bra. Men man funkar ju inte så. Sitter man nöjd och slutar utvecklas, då känns det som om man är i början av en avveckling. Man kan inte bara kliva över och gå vidare när det lägger sig framför fötterna på en. Då hade jag förmodligen ändrat mig när jag sitter på hemmet.
Det är antagligen den inställningen som gjort att Pia Jaarnek och Kolafabriken kunde se sitt namn på listan över nominerade till årets entreprenör i regionfinalen för södra Sverige i revisionsbyrån EY:s tävling ”Entrepreneur of the year”.
Det blev ingen vinst för Kolafabriken när vinnaren utsågs på torsdagskvällen förra veckan, men resan dit är ändå värd att lyftas.
Resan har hittills bestått av två etapper, och tog sin början i blekingska Kallinge 1993. Pia och hennes man hade startat konfektyrtillverkning i vad Pia själv kallar ”väldigt liten skala”.
Tillverkningen tog fart efter några år, bland annat tack vare att man blev först i Sverige med att producera fudge, en produkt som än i dag utgör en stor del av verksamheten.
Flytt – sen försäljning
I takt med en ökad försäljning behövdes också större lokaler – något som inte fanns i Kallinge. Företaget och de egenbyggda maskinerna (vars upphovsman är Pias make, medgrundaren Magnus Knutsson, som Pia också kallar ”en slags MacGyver”) flyttades till Ryd i Småland.
Där tog också den första etappen slut – Pia och Magnus ville inte pendla från Blekinge längre och dessutom krävdes det stora investeringar för att kunna ta nästa steg. Vid millennieskiftet sålde man vidare företaget till en av sina kompanjoner.
Under några år gjorde makarna annat. Bland annat arbetade man inom dagligvaruhandeln, vilket gav nya insikter.
– Det var en jättenyttig erfarenhet, för då ser du andra sidan och var produkterna tar vägen. Ett tag var vi också nära att bli handlare och blev efter intervju godkända för att bli Ica-handlare, men vi hittade inget lämpligt objekt.
Och där hade historien om Pia och Magnus kolafabrik kunnat nå sitt slut.
Köpte tillbaka gamla bolaget
Men (söt)suget efter att få arbeta under egna villkor och helst inom den bransch man kunde sedan innan gjorde att en comeback hägrade. Eller som Pia säger: ”de hade för lite bekymmer”.
Man köpte tillbaka verksamheten 2007 och döpte om företaget från tidigare namnet Sockerbagare S Ahlgrens hemkonfektyr till Kolafabriken. Enda villkoret var att man var tvungna att flytta på sig, då lokalerna skulle frigöras för andra intressenter.
– Så det var bara att ge sig ut på jakt efter en lämplig lokal. Det tog väl en helg, sedan hade vi hittat där vi är nu (Bräkne-Hoby i Blekinge, red. anm.).
Eftersom det tidigare låg en bilverkstad i lokalerna tog det ungefär ett halvår att ställa om till livsmedelstillverkning, och först 2008 kunde man dra igång tillverkningen. Det visade sig att det inte gick så lätt som under den gamla tiden, då Pia bara kunde nämna för inköparna att man hade en ny produkt för att få till en större beställning.
– Det var ingen där som stod och väntade med tomma lådor på att vi skulle komma igång. Så det var bara att börja om från början, säger Pia om starten efter uppehållet.
Hur kom ni igång?
– Först fick vi kontakta de gamla kunderna som vi kände till sen tidigare. Sen hade det gått sex-sju år sedan sist, så vi fick sätta oss in i marknaden igen. Och den hade ändrat sig rätt rejält. Vi hade inte vårt tidigare anseende att luta oss mot, utan vi fick skicka prover och hoppas komma med i nästa fönster.
Grundsten: kundanpassning
Där stod man, i nya lokaler och med hemmabyggda maskiner, redo för nästa steg. Och under ägarnas andra period i bolaget har Kolafabriken också utvecklats till vad namnet hintar om.
I dag är man 15-20 personer i tillverkningen beroende på säsong, och levererar främst till grossister som arbetar med lösviktskoncept mot dagligvaruhandeln.
Samtidigt gör man också, med hjälp av ett antal packmaskiner, mycket kundspecifika produkter, något som innebär en hel del planerande för att det ska passa ihop med standardproduktionen.
– Det är där vi på något sätt fyller vårt existensberättigande, vi gör lite sådant som de stora inte skulle göra. De skulle ju inte ställa om sina maskiner för att det kom någon som vill ha 20 ton förpackat i ”God jul”-säckar till exempel. Men det gör vi. Det innebär att det blir mer pusslande och planerande, med omställningar av maskiner och så vidare. Men det är det vi byggt verksamheten på.
Prestigekund en enkel fångst
Cirka 25 procent av produkterna som säljs går på export, främst till närliggande länder som Finland, Norge, Danmark, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna.
Men man har också en för många producenter avundsvärd samarbetspartner som hjälper i spridningen – Ikea.
Hur fick ni till det avtalet?
– Jag ringde till Ikea-butiken i Älmhult och frågade efter inköparen för godis, säger Pia och skrattar.
Det var så enkelt alltså?
– Ja, ungefär. Efter att jag kontaktat dem fick vi en förfrågan om vi kunde producera en kola för dem och på den vägen är det.
Nästa nivå
När det nu gått nästan ett decennium sedan återkomsten till konfektyrbranschen är de i den situationen Pia Jaarnek målade upp tidigare: man omsätter 30 miljoner, man tjänar pengar och mår bra.
Vilket innebar att man slog till när tillfället dök upp i form av en "väldigt bättre begagnad" linje. I somras gjorde man en stor investering – 15 miljoner kronor – för en automatiserad linje för fudgetillverkning, tillsammans med större lokaler.
Investeringen innebär att man i princip dubblar produktionskapaciteten, som i sin tur gör att man kan vara mer aggressiva än tidigare år, menar Pia Jaarnek. Med en ny och automatiserad linje ser hon att man kan lägga grunden för en framtida omsättningsökning på mellan 50-60 miljoner kronor.
– De två senaste höstarna har vi haft leveransproblem, eftersom efterfrågan överstiger vad vi kan producera. Så vi har inte kunnat gapa efter för mycket heller utan vi måste se till att vi ökar kostymen lite grann innan vi tar nästa steg.
Men för att komma tillbaka till där vi började – i entreprenörskapet. Varför tror Pia själv att man påtänktes till en lista över landets främsta entreprenörer?
– Vi hoppas att det är för att vi gör bra produkter och att det är efterfrågan på dem. Det vill jag ska vara svaret. Att vi som står bakom är – på gott och ont – såna som ser till att få saker gjorda. Och det är ju det som krävs, oavsett vilken bransch du är i. Ingenting är ett självspelande piano, säger Pia Jaarnek.