Han levererar ekologisk gris till Dagligvarugalan
Från stadsbarn till bonde. Nu har Johan NIlssons grisar Från Sverige-märkning, och på torsdag får alla gäster på Dagligvarugalan smaka på bland annat den långbakade grissidan tillsammans med olika sorters svensk kål.
Middagsgästerna på Dagligvarugalan får smaka på Rosersberggrisen. Det är en ekologisk konceptgris som grisbonden Johan Nilsson föder upp enligt ett slow/calmfood-koncept med torrfoder och hö. Det blir en lite mer kompaktare konsistens, men den största fördelen är den stressfria hanteringen som bidrar till en god smak, enligt Johan Nilsson. I begreppet konceptgris innefattar också att man på gården själva kör grisarna till slakt.
– Vi är inte där ännu med hela besättningen, men det är målet för att göra grisens hela liv så bra som möjligt, säger han.
Grisarna kännetecknas av att de är lite fetare, med avel och foder, för en annan smak och där är fettet viktigt. Till det låter Johan Nilsson grisen hänga lite längre efter slakt.
Hur ska man tänka med tillagning?
– Det är bara att låter fettet sitta kvar. Personligen tycker att man ska laga på svagare värme under längre tid. Det ger bättre smak.
Leveranserna går i dag till restauranger och kundgruppen är medvetna matintresserade. Men Roserbergs gård vill också försöka ha grisen i butiker. Helst under eget varumärke, men för tillfället finns den under Ekologisk gris KLS.
– Den finns i de flesta City Gross-butiker i södra Sverige, men jag är osäker på hur det ser ut längre upp i landet.
Grisarna får gå ute året runt om de vill. De har ett hål i väggen och bestämmer själva. På sommaren ligger de ute och på vintern ligger de inne men i extrem hetta blir det tvärt om. Tillgång till mycket halm är viktigt för att de ska kunna böka och hitta lite mat i halmen och för att ha det komfortabelt.
På gården produceras 5 000 grisar. I dagsläget har man kontroll på hela kedjan inom gården men ett koncept med kontroll ända till slakt kan bli möjligt under 2020, tror Johan Nilsson.
Johan Nilsson har varit grisbonde i tio år men under hela tiden som stadsbarn fanns en dröm.
– Jag har haft en längtan efter ett lantbruk sedan jag var liten. Min farmor och farfar var lantbrukare slutade 1990, så det hoppade över en generation. För mig dök upp en möjlighet. Jag fick jobb på gården för 13 år sedan efter jobb i bland annat Sälen. Han som ägde gården dog. Svenska kyrkan köpte marken och jag fick ta över gården och arrenderar en del mark.
